Vardagsrummet. Ljuset silar in mellan gardinerna, kläder ligger strösslade på golvet. I soffan ligger en tjej med gårdagens smink kvar. På hennes mage vilar en kebabförbpackning med pommes. En klocka börjar pipa i bakgrunden, kameran vrids mot den. Klockan är 9. Tjejen på soffan vaknar, stänger av klockan och beskådar röran med viss förtvivlan i blicken - minnena från gårdagen börjar långsamt spelas upp i hennes hjärna. Tjejen ser ångestfylld ut. Hon ställer om klockan till 11, slänger pommesen och går till sovrummet för att sova lite till.
Scen 2:
Badrummet. Vi ser att klockan är 11.30 för att mobildisplayen lyser där den ligger på vasken. Tjejen drar fingrarna genom sitt smutsiga hår, tydligt stressad. Hon är omsminkad och har arbetskläder på. Snabbt gör hon en fläta av håret och springer runt i lägenheten på jakt efter nycklar, namnskylt och plånbok. Hennes mage kurrar högt, och hon är mycket blek under sminket - det har varit en tuff kväll. Hon ser på klockan och svär - ingen mat förrän efter jobb.
Scen 3:
Vardagsrummet. Det är mörkt utanför lägenheten, tjejen ligger på soffan med en kudde över huvuder och osar ångest och trötthet. En tom raviolikonservburk vittnar om vad det blev för kvällsmat. Tyst hörs det ett "döda mig nu" från under kudden.
Scen 4:
Lycka, glädje och mening med livet. Tjejen har hittat en burk Ben&Jerrys i frysen, gör i ordning chips och dippa för att titta på ett House-avsnitt. Slut.
(Det lukar sämre kebaberia i skåpet där soppåsen står, pommesen gör sig påminda. Ångesten är under kontroll, ingenting förfärligt har hänt. Nu ska jag diska, men välkommen till en dag i mitt liv)
0