Hoppade och studsade runt en sväng på jobbet idag, har fortfarande den där märkliga känslan som man hade de första dagarna på gymnasiet när alla ansikten var nya och viljan att göra ett gott intryck är stor. Det har bland annat lett till att jag byter om minst tre gånger innan jag är nöjd, och att jag har en konstant, gnagande ångest över mina kluvna hårtoppar. Är väl lite rädd att någon ska genomskåda mig och se att jag egentligen är samma som vid fjorton års ålder, då jag var en horribelt ful otrevlig ångestboll. Skillnaden nu mot då är att med ålder kommer viss insikt, bland annat den att en trevlig person kan faktiskt gå klädd i en sopsäck och vara rätt accepterad ändå. Hej klyscha.
Nu är det dags för vin med finaste E och sedan ett litet kalas för en föredetta kollega. Ska försöka få kvällen att sluta där för min del, imorgon är en arbetsdag som alla andra och att vara bakis på jobb är ju inte min os-gren längre.
Oh well, återkommer från bakislandet imorgon.
0