Oftast finns det ingenting, kanske lite H&M-erbjudanden, panelundersökningar, you name it. Mejl slutade vara ett sätt för min årskull att kommunicera cirka 2002.Men på senare tid har det börjat komma mejl från en vän, med rubriker som "you need some help". I mejlet kan man läsa "its been ages since we have spoken last youve always done well for yourself I knew you would want to be a part of this http://bit.ly/bS0lJh I have been vacationing around the world I wouldnt wait any longer to start this". Well, spammaren som tagit över min väns address har vissa poänger. Ja, vi har inte talat på evigheter, och ja, vännen har varit ute i världen. Men denna person har gått bort, vilket gör det ganska svårt att ta upp kontakten. Inte heller skulle engelska vara förstahandsspråket, svenska känns mer logiskt.
Jag tror att de flesta som förlorat någon förstår det där hugget i maggropen, en välbekant address och det där omöjliga hoppet att kanske, kanske har allt bara varit en mardröm. Verkligheten biter till en millisekund senare, men för ett ögonblick har allt inte hänt. För ett ögonblick har man kontakt, om än bara med en kapad mejladdress. Det känns både fint och märkligt att den är kvar dock, att allt inte raderats ut. Jag skulle misstänka att det är därför jag inte blockerat spammaren. För då och då vill jag tro.
0